Minskningen av vårdade för våld efter 2007 beror inte på minskat våld

I debatten finns flera aktörer som vill försköna brottsutvecklingen. Detta beror gissningsvis på att de stödjer den nuvarande regeringen eller den nuvarande migrationspolitiken, och därför har ett intresse av att beskriva brottsutvecklingen som mindre oroande än vad den är.

Till exempel händer det ofta att man i debatten refererar till minskat inskrivna patienter i sjukvården efter 2007, och påstår att det motsvarar en minskning av våldet i samhället.

Antalet patienter som skrivs in på sjukhus för att ha utsatts för våld minskar. Hos den värst utsatta gruppen, män 15–24 år, har det skett en halvering sedan 2007. Det visar ny statistik från Socialstyrelsen.

Citatet är från Socialstyrelsen: https://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2017/alltfarrevardaspasjukhusforvald

Citatet ovan är bara en lite tillrättalagd visning av ett urval av data, men kriminologer och andra debattörer har refererat sådana data då de diskuterat våldet i samhället, som ett stöd för påståendet att våldet i samhället går ner över tid.

Ett exempel på hur detta används i debatten visas nedan i en konversation med Expressens skribent Lars Lindström och forskaren Manne Gerell (som ändå är mindre ideologiskt låst än de flesta som forskar om brott):

Men den som vill använda en källa av något slag, och hävdar att den mäter något i samhället, måste försöka undersöka tillförlitligheten i källan, och jämföra den med andra källor.

I det här fallet hävdar man alltså att inskrivna patienter för misshandel mäter våldet i samhället. Men man har inte undersökt källan, och man har inte jämfört den med andra källor. Man har inte intervjuat vårdpersonal för att höra om de har andra förklaringar till minskningen.

Nedan visas en graf över hur vård för obeväpnad våld och andra misshandelssyndrom minskat, ställt mot hur vård olycksfall minskat och hur grov misshandel utvecklats enligt NTU:

Övergrepp genom obeväpnat våld faller vs misshandel i NTU — Data på andel som anger att de är utsatta för grov misshandel i NTU, antal som slutenvårdas för ”Övergrepp genom obeväpnat våld” samt ”Andra misshandelssyndrom” samt slutenvårdade för olyckor under 65 års ålder. Graf: Tino Sanandaji

Under den period då vårdade för ”mildare” våld gått ner så har vårdade för olyckor som inte är relaterade till våld också gått ner på motsvarande sätt, och detta under en period då våldet mätt med andra källor inte minskat. Den nedgång i vårddata man refererar har skett under en period då våldet i samhället inte gått ner enligt andra källor.

Antalet döda faller inte för trubbigt våld eller skjutvapen — Antalet döda faller inte, varken antalet döda för trubbigt våld eller antalet döda för knivskärningar eller för skjutvapen. Graf: Tino Sanandaji

Grafen ovan visar att antalet som dött av våld inte minskat, vare sig för obeväpnat våld, trubbigt och misshandelssyndrom, eller för grövre våld från knivskärningar och skjutvapen. Så det enda som minskar är vården för ”mildare” våld, medan utfallet för grövre våld visar att det inte är våldet som minskat, utan vårdrutiner för ”mildare” våld och olyckor.

Saker som pekar på att ändrade vårdrutiner är det som orsakat nedgången:

Fallet sker plötsligen och är kraftig, i en period när andra indikatorer på våld ökar.
Fallet sker också i vård för ej extern skada. Färre vårdas för olyckor och självvållad våld.
Fallet syns inte i grovt våld, det ökar.
Vi vet att vården samtidigt ändrat rutiner.
Fallet är koncentrerat till skallskador och oväpnad våld samt trubbigt

Den bild som framträder är att vården effektiviserats för att minska inläggningen av patienter för ”mildare” fall. Man har minskat antal vårdplatser. Man har ransonerat vården. Köerna till akuten har ökat, vilket kan göra att vissa drar sig för att åka in för mildare skador.

Ett exempel på ändrade vårdrutiner är att man tidigare ofta lade in patienter som fått hjärnskakning för observation, men det gör man mycket mer sällan numera.

År 2015 skrevs cirka 6 700 personer in på sjukhus med hjärnskakning som
huvuddiagnos, men i början av 2000-talet var antalet dubbelt så högt. En stor del
av minskningen beror på att personer med hjärnskakningar i allt högre grad tas
om hand i öppenvården.

Skriver socialstyrelsen om vårdstatistiken https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20500/2017-3-5.pdf

Flera av graferna ovan är hämtade från ett Facebook-inlägg av Tino Sanandaji: https://www.facebook.com/tino.sanandaji/posts/10155438344408231

Där kan man även läsa att sjukvårdsstatistiken för det riktigt grova våldet fortsätter öka:

Sjukhusstatistik visar samtidigt att det grova våld som inte berörs på samma sätt av rutinändringar fortsätter öka, både skottskador och knivhugg. 2016 lades 305 patienter in för övergrepp för skärande eller stickande våld, fler än någonsin.

Min slutsats är att orsaken till att färre patienter läggs in i slutenvård efter 2007 inte beror på minskat våld i samhället, utan på ändrade vårdrutiner.