Metoder för att försöka diskreditera meningsmotståndare

Liljeroth
Lena Adelsohn Liljeroth, 62 år, hängs av DN ut som Avpixlat-besökare och som exempel på ”Sverigedemokraternas normalisering”

Detta är en djupare analys av min tidigare tråd på Twitter under rubriken ”Wolodarskis publiceringar vi minns. Topplista”

Tråden var ett svar på en Tweet av Wolodarski där han beklagade sig över att debattörer blivit räddare, tystare och mera samstämmiga i debatten, utan förståelse för sin och DNs roll i denna utveckling.

Wolodarski om att alla blivit räddare
Wolodarski beklagar sig över att debattörer blivit tystar och mer samstämmiga, men förstår inte sin egen och DNs roll i detta skeende.

Här kommer jag att analysera metoder som DN och andra använt just för att försöka skrämma meningsmotståndare och försöka underminera deras position i debatten.

Nedan gås igenom flera av de publiceringar som skett under Wolodarskis tid som Chefredaktör för DN.

Wolodarski tillträdde 15 mars 2009 posten som politisk redaktör på Dagens Nyheter.[9] I januari 2013 föreslogs han ta över som chefredaktör och ansvarig utgivare för Dagens Nyheter och tillträdde formellt 10 mars 2013.[3] Dagen efter tillkännagav han att tidningen skulle satsa mer på berättande och agendasättande journalistik.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Peter_Wolodarski

Som både politisk redaktör och chefredaktör för hela DN har Wolodarski ett ansvar för vad som publicerats på DN från 2013 och framåt. Enskilda skribenter på DN är inte ansvariga för allt som skrivs på DN, utan enbart för sina egna alster. Endast chefredaktören bär ett ansvar för inriktningen som helhet, såväl som delansvar för enskilda artiklar.

En annan som bär ett stort ansvar för denna speciella inriktning av debatten är Anders Lindberg som för den digitala tidskriften kvartal berättade att Aftonbladet velat höja det personliga priset för de som velat att borgarna skulle ta stöd av SD för att få igenom sin politik.

https://kvartal.se/fredagsintervjun/gst-i-fredagsintervjun-163-anders-lindberg

Den första artikeln för denna granskning bär titeln ”Vreden på Östermalm” och är från 2016. Den är skriven av Björn af Kleen. Foto Anette Nantell.

Vreden på Östermalm
Vreden på Östermalm är ett karaktärsmord av Lena Adelsohn Liljeroth, 62 år. Hon är en äldre borgerlig kvinna, tidigare minister i en borgerlig regering, som hängs ut som Avpixlat-besökare och som exempel på ”Sverigedemokraternas normalisering”.

https://fokus.dn.se/vreden-pa-ostermalm/

Artikelns berättelse är uppdiktad. Den går ut på att ”Sverigedemokraterna stjäl moderata väljare på Östermalm i Stockholm, ett av Sveriges mest förmögna och välutbildade kvarter”. Men Östermalm är i verkligheten ett av SDs och även nazismens allra svagaste fästen i Sverige.

”Statistiken visar tydligt: Östermalm är SD:s svagaste fäste i Stockholm”

https://nyheter24.se/nyheter/politik/835526-1-statistiken-visar-tydligt-ostermalm-sds-svagaste-faste-i-stockholm

Det hindrar inte Björn av Kleen att i suggestiva ordalag framställa sin berättelse. Börn af Kleen använder sig bland annat av tricket ”Guilt by association”. Här kopplas Lena Adelsohn Liljeroth ihop med Kent Ekeroth, utan att de egentligen har någon som helst koppling till varandra.

”Det händer att hon läser Avpixlat, säger hon. En hatsajt med fokus på förövares etnicitet, delvis finansierad av den omstridde sverigedemokraten Kent Ekeroth”

Paret Adelsohn, beskrivs som väldigt privilegierade. Detta bär berättelsen om de privilegierade på Östermalm som mot bättre vetande lockas av SD och nazismen. Paret är privilegierade och bär själva hela ansvaret för sina felsteg.

”Makarna Adelsohn är rosiga efter morgonrundan på Djurgården. Rummen mot Djurgårdsbrunnsviken badar i disig februarisol. Stockholms inlopp glittrar från balkongen”

Man vill klumpa ihop olika slags meningsmotståndare, med egentligen vitt skilda åsikter, och gärna kleta nazism på dem. Olika ord baserade på nazist/nazism finns 6 gånger i artikeln. Inte smickrande för Lena Adelsohn Liljeroth att hängas ut i en sådan artikel naturligtvis, vilket är själva syftet.

Ordet nazism i vreden om östermalm
Björn af Kleen vill associera sina meningsmotståndare med ordet nazism, och har har därför använt ordet 6 ggr i artikeln.

Som sanningsvittne används Jan Guillou, de nämner inte att han är socialist, en moderathatare som gett stöd till diktaturer. Han citeras som en granne till paret paret Adelsohn. Att Jan Guillou anser att en tidigare moderat minister är ond är inte objektiv rapportering, utan syftet är att bära berättelsen om en privilegierad ond överklass.

Björn af Kleen diktar sålunda ihop en berättelse om moderater med borgerligt konservativa åsikter som klumpas ihop med nazistiska åsikter, som påstås breda ut sig hos överklassen på Östermalm. Sanningshalten i berättelsen är totalt sett väldigt låg. Syftet är att smeta förhatliga åsikter på Af Kleens och DNs meningsmotståndare. Wolodarski och DN väljer att publicera artikeln.

Nästa artikel för granskning är Mattias Hagbergs artikelserie om flykten från liberalismen, där borgerliga opinionsbildare hängs ut som populister.

”Visst finns det definitioner som gör att man kan kalla Alice Teodorescu och hennes kollegor populister”

https://www.dn.se/kultur-noje/sa-dor-det-liberala-arvet-i-goteborg/?utm_campaign=dn_kulturveckan_wiman&utm_medium=email&utm_source=nyhetsbrev

Hagberg om Alice 1

Hagberg om Alice 2

Som om det skulle vara populism att lyfta integrationsproblemen som sopats under mattan under så lång tid. DN har däremot hållit en populistisk, förenklad linje vad gäller migrationen, där man onyanserat publicerat diverse undermåliga rapporter om vinsterna med invandring, se mitt tidigare inlägg om den skönmålande och vilseledande beskrivningen av migrationens ekonomi och migranternas utbildning:

https://faktafabriken.com/2018/05/17/media-har-vilselett-och-skonmalat-om-invandringen/

Mattias Hagberg fortsätter i sin tredje artikel om liberalismen

”Det behöver naturligtvis inte vara antiliberalt att uppmärksamma eller problematisera kriminalitet eller invandring. Att kollektivisera är det däremot, att suggerera fram ett hot från den stora massan där alla som ingår i den antas hysa samma föresatser, uppsåt”

https://www.dn.se/arkiv/kultur/i-hogerns-tyckarbubbla-gar-sverige-alltid-under/

Här smyger Hagberg in tanken om att de som lyfter problem med kriminalitet kopplat till invandrartäta utanförskapsområden egentligen kollektiviserar och vill ”suggerera fram ett hot från den stora massan där alla som ingår i den antas hysa samma föresatser, uppsåt och värderingar”. Att skriva om att invandring från länder med patriarkala kulturer riskerar att påverka kvinnors frihet i Sverige är alltså att ”suggerera fram ett hot”.

Dessa borgerliga opinionsbildare är noga med att påpeka att det bara är en väldigt liten andel av befolkningen/invandrargrupper/män som begår grova brott, så det rör sig inte om kollektiv skuldbeläggning där man försöker smeta ner en större grupp med fåtalets grova brott.

DN väljer att publicera Björn af Kleens misslyckade försök att smeta nazism på nationalekonomen Tino Sanandaji. Kleen försöker associera Sanandaji med William Hahne, som sedan 2018 är vice partiordförande i det nystartade partiet Alternativ för Sverige. Men Sanandaji har aldrig träffat William Hahne, eller haft någon kontakt med honom. Associationspunkten är att Hahne framhållit Sanandaji som en inspirationskälla:

Hahne framhåller nationalekonomen Tino Sanandaji som en inspirationskälla. Sanandaji är forskare vid Institutet för ekonomisk-historisk och företagshistorisk forskning i Stockholm och en ikon bland invandringskritiska

Kleen om den nya högern 1

Kleen om den nya högern 2

https://fokus.dn.se/sdu/

Artikeln innehåller ord härledda ur nazism inte mindre än 16 ggr, i ett försök att kleta ordet på Tino Sanandaji. Af Kleens berättelse är att en nynationalistisk subkultur växter fram bland gamla nazister och akademiker.

”en ny nationalistisk subkultur fram. Den samlar uteslutna sverigedemokrater, gamla nazister, SDU-medlemmar och akademiker”

Aftonbladets Anders Lindberg hakar på och framställer en bild med Hahne och Sanandaji sida vid sida, trots att de aldrig träffats, eller haft någon koppling annat än DN:s insinuationer.

Aftonbladet om Sandandaji och Hahne.jpg

https://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article21981090.ab

Smutskastningen av Tino Sanandaji har inte lyckats. Nationalekonomen Tino Sanandaji listas som en av de individer som kommer ha störst påverkan på Europa nästa år i tidskriften Politicos årliga lista:

Tino politico.jpg

https://www.politico.eu/list/politico-28-2018-ranking/tino-sanandaji/

Det finns fler exempel. 2016 skriver DN en ledare om ”den stora ddos-attacken som fick inte bara DN:s utan flera av de andra stora mediebolagens webbplatser att knäa”. I samma ledare tar DN tillfället att associera hotet mot mediebolagen med borgerligt konservativa opinionsbildare som Patrik Engellau och Thomas Gür och till och med vill man smutsa ner S-profilen Widar Andersson:

Som hur en etablerad kanal som sajten Det goda samhället, lett av Östermalmsbon och debattören Patrik Engellau, medverkar till att normalisera hatet mot medierna. Sajten, där bland andra Lena Adelsohn Liljeroth, SvD-medarbetaren Thomas Gür och S-profilen Widar Andersson skriver, har tidigare publicerat försvarstal för hatbloggaren ”Julia Caesar”. Björn af Kleens reportage visar hur samma bloggares texter nu skickas runt bland svenska näringslivsföreträdare.

https://www.dn.se/ledare/huvudledare/det-hogavlonade-hatet/

Det finns egentligen ingen som helst anledning att nämna Patrik Engellau, Thomas Gür eller Widar Andersson i en artikel som handlar om sabotage mot DN och andra media.

Allt detta hindrar inte DN från att starta samarbete med SVT och SvD för ”faktagranskning”.

Att försöka klumpa ihop människor med vitt skilda åsikter, och associera dem med åsikter det finns ett djupt folkförakt för, är djupt förkastligt. Syftet är som Anders Lindberg uttrycker det att öka det personliga priset för åsikter som innehas av de politiska meningsmotståndarna. Att använda sådana metoder är odemokratiskt och visar förakt för den fria åsiktsbildningen. Att de beskrivna metoderna inte uppnått avsedd effekt, opinionsbildarna nämnda ovan är ju mer tongivande än någonsin, förminskar inte allvaret med att försöka använda sig av sådana metoder när de egna argumenten tryter.

En reaktion till “Metoder för att försöka diskreditera meningsmotståndare

  1. Hej.

    En god genomgång som bör spridas.

    Vi är många som inbillar oss att vi kan immunisera oss mot påverkan, inte minst påhejad av floskelmakare som Wolodarski (nu tog jag namnet överst i högen, men där ju ingen brist på dessa) när sanningen är att alla intryck vi tar emot sorteras/filtreras mot tidigare vetande (vilket kan vara hur faktabaserat som helst, eller inte) och att det alltid kräver en medveten ansträngning och eftertanke för att spalta upp vad som tagits emot och vad det består av.

    Vem är avsändaren? Vem har valt att rapportera detta? Vad har redigerats bort? Finns där fler källor som inte samtliga går tillbaka på samma källa (som när div. bidragsmedia ala refererar till TT, som refererar till en artikel i Psychology Today, som refererar till en abstract från en uppsatts… och Aftonbladet eller SVT glatt trumpetar: ”Nu finns det bevis för att de tär som vi tycker!”. Hur är texten/kommunikationen formulerad? Tydlig, eller vag? Antydningar eller raka påståenden? Affektivt och normativt språk eller referat? Vad vill avsändaren att jag skall ha som reaktion? Varför tror jag att just den avsändaren vill ha just den reaktionen?

    Med mera.

    Jag menar inte med ovanstående att du saknar insikt eller kunskap i detta – din text är ett gott intyg på din insikt – utan vill bara ta tillfället i akt att tjata om grunderna i informationsanalys (yrkesskada, min fru hävdar att jag inte har gubbmage utan en andlig kateder hängande över bältet…). Du har ju enligt signaturen din bakgrund inom det naturvetenskapliga, och jag vet att avgrunden mellan humaniora – mina tassemarker – och naturvetenskap är större än någonsin (har anhöriga på ömse sidor, sö), och att naturvetare har svårt att acceptera eller förstå graden av hätsk och hatfylld politisering av humaniora och samhällsvetenskaper – och särskilt den skriande bristen på vad naturvetare skulle kalla bevis.

    Nåja.

    Skriv mer, tycker jag. Jag kommer att rekommendera din blogg till vänner och bekanta.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s