I ett tidigare inlägg motbevisades hypoteser om att reformer för fritt skolval och friskolor skulle vara en viktig faktor för försämringen av skolresultaten:
https://faktafabriken.com/2018/05/08/varken-friskolor-eller-skolvalet-orsakade-resultatfallet-i-skolan/
Vad har då orsakat försämringen av skolresultatet? Som nämndes i blogginlägget ovan så är det inte utrett vilka som är de viktigaste faktorerna för fallet i skolresultat. Men vissa faktorer är klarlagda, och vissa förändringar som skett sedan skolresultaten fallit är också klarlagda, här redovisas vilka faktorer vi redan känner till och vilka andra faktorer som kan haft betydelse för resultatförsämringarna i skolan.
Den enda säkra faktorn för fallet i skolresultat vi redan känner till är att invandringen har påverkat skolresultaten i PISA med ca 29%. Skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren skriver:
Förra året fann jag dock att 29 procent av fallet i Pisa kan härledas till invandringen, som hittills är den enda säkra faktorn bakom kollapsen.
https://www.dagenssamhalle.se/kronika/invandring-saeker-faktor-bakom-pisa-tappet-22744
Det finns spekulationer om att skolpedagogiken i Sverige kombinerat med hög asylinvandring är en dålig kombination. Sahlgren skriver:
Det är också möjligt att den svenska skolan med elevcentrerade pedagogik missgynnar elever med utländsk härkomst mer än vad många andra skolsystem gör. Skoldebattören Isak Skogstad är inne på samma linje och skriver:
Progressiv pedagogik, som eftersträvar att öva upp förmågor snarare än lära ut kunskap, och lämnar över ansvaret för utbildningen till eleverna, cementerar det sociala arvet. Omdömesgill katederundervisning och lärarauktoritet lyfter framför allt elever med lågt socialt kapital…
I dag är skillnaderna i studieresultat för inrikes respektive utrikes födda elever större i Sverige än i jämförbara länder
https://kvartal.se/essaer/8a2nlf5xuww7kq81u5yddmymrsr3yx
Vi vet alltså att skillnaden mellan inrikes födda elever och utrikes födda elever är större i Sverige än i jämförbara länder, och en möjlig förklaring till det är att den skolpedagogik vi för i Sverige missgynnar utrikes födda elever som med eventuella brister i språkkunskaper och skolvana har sämre förutsättningar än inrikes födda elever. Vi vet att kombinationen av av hög asylinvandring och starkt elevcentrerade pedagogik totalt sett har orsakat mer än 29% av skolans resultatfall, oklart exakt hur stor andel.
Men det verkar finnas fler stora faktorer till resultatfallet än de som är kopplade till invandring. Det pågår en intensiv debatt om vilka dessa faktorer kan vara. En observation är att elevresultaten har fallit nästan lika mycket för elever med goda förutsättningar som hade god socioekonomisk bakgrund och akademiska föräldrar som för elever med sämre förutsättningar, vilket jag skrev om i mitt tidigare blogginlägg om skolan. Det talar då emot ovan spekulationer om att det skulle vara just missgynnade elever som drabbas av pedagogiken. Det talar istället för att det är förändringar i skolan som påverkar alla slags elever till sämre resultat.
Några av de saker som föreslagits ha orsakat resultatfallet i skolan nämns nedan.
Skolvalet och friskolereformen är vänsterns förklaring till problemen inom skolan. Mycket talar emot detta, tex att resultaten i områden med få friskolor fallit lika mycket som i områden med många friskolor, och att man inte funnit några s.k. kamrateffekter, vilket togs upp i det förra blogginlägget om skolan.
Minskad undervisningstid kan ha påverkat skolresultaten negativt. Sverige har 741 timmar per läsår mot OECD-snittet på 942. Däremot finns det andra länder, som t.e.x. Finland, som trots förhållandevis lite undervisningstid lyckats bra i PISA. Det går inte utesluta att minskad undervisningstid är en delförklaring till försämrade resultat, men beläggen upplevs inte starka för att detta är en viktig faktor.
Sämre kompetens och status hos lärarna har föreslagits som en förklaring. Ett vittnesbörd om att löner och status har försämrats mot tidigare ges av en pensionerad gymnasieadjunkt som menar att ”I mitten av 60-talet erhöll gymnasieadjunkter löner, som det då ansågs att riksdagsledamöternas löner borde justeras upp till!” https://www.sydsvenskan.se/2009-04-08/lararyrket-har-forvandlats-till-ett-omsorgsyrke . Vi vet att söktrycket gick från 24 på vissa populära lärarutbildningar till 1 person per plats 2011, och att löneutvecklingen jämfört med t.e.x. sjuksköterskor försämrats avsevärt de senaste 15 åren: https://www.dn.se/nyheter/sverige/rekordlagt-intresse-for-lararyrket/. Det förefaller osannolikt att att en sådan statusförsämring hos lärarkåren inte skulle påverka lärarnas prestationer och därmed skolresultatet.
Flera skoldebattörer har varit inne på att en förändrad skolpedagogik kan ha påverkat skolresultaten. Man har försökt härleda ursprunget till denna förändrade pedagogik, och olika ursprung har föreslagits. Läraren och skoldebattören Isak Skogstad tar upp lärarutbildningarna i en debattartikel:
Forskarna menar att utbildningen varken tar hänsyn till hjärnforskning eller lär ut hur man undervisar i praktiken. De menar att utbildningen istället fokuserar på abstrakt pedagogik och filosofisk idéutveckling. Lärarutbildningen förbereder inte dem inför läraryrket, helt enkelt…Men för att testa huruvida min tes om utbildningarnas innehåll stämmer har jag i en studie kartlagt kurslitteraturen som används på sju slumpvis utvalda universitet med ämneslärarutbildningar. Av totalt 440 titlar återfann jag endast tre titlar som baseras på kognitionsvetenskap…På Stockholms universitet läser studenter exempelvis mer om normkritik än kognitionsvetenskap.
http://www.gp.se/ledare/skogstad-sl%C3%A4ng-l%C3%A4rarutbildningarna-i-papperskorgen-1.5589187
Skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren beskriver hur progressiva idéer ända sedan andra världskriget fått ökat inflytande över det svenska utbildningssystemet. Man har velat skapa demokratiska människor motståndskraftiga mot auktoritära ideologier. Skolan skulle demokratiseras, och år 1991 lagfördes elevinflytandet.
Professor Magnus Henrekson, som bland annat är redaktör för boken ”Kunskapssynen och pedagogiken”, klandrar postmoderna idéer i skolan om att det inte finns sann och viktig kunskap. Han menar att raset skedde när lärare med traditionell kunskapssyn gick i pension i början av 2000-talet.
Ann-Charlotte Marteus beskriver denna förändrade kunsskapssyn i skolan:
Redan i tidig skolålder förväntas barnen reflektera, resonera och se samband in absurdum. Varför? Därför att fakta, sanningar och konkret kunskapsförmedling har fört en undanskymd, lätt peststämplad tillvaro i skolan under lång tid. Då blir det bara babbel kvar, maskerat som reflektion och analys.
Denna kunskapssyn har fått svenska elever att störtdyka i internationella kunskapsmätningar som Pisa och Timss.
Nyligen framkom i en debattartikel i DN hur aktivistiska tjänstemän på skolverket struntat i direktiv om att snäppa kunskapssynen när nya kursplaner skulle tas fram, och istället strök delar man inte gillade:
Alla ämnen kan inte ha kunskapsmål som till exempel att eleven aktivt skall kunna delta i samtal och diskussioner. Det kan vara naturligt att det är ett mål i svenska och språk, medan det i andra ämnen huvudsakligen är ett medel för att visa kunskaperna i det aktuella ämnet….Men de nya kunskapskraven blev otydliga och svåra att tolka och i alla ämnen premieras elever som är duktiga på att diskutera…Tjänstemännen strök till exempel formuleringar om vikten av minneskunskaper.
https://www.dn.se/debatt/skolverkets-tjansteman-trollade-bort-kraven-pa-faktakunskaper/
Så varifrån kommer då denna förändrade pedagogik med luddigare kunskapsmål, mera fokus på diskussion och mera elevinflytande? Kommer den från skollagen, eller från lärarutbildningen som format lärarna eller från aktivistiska tjänstemän som skrivit kursplaner? Mitt intryck är att det delvis handlar om en samhällsförändring som inte bara har med skolan att göra. Synen på barn och uppfostran av barn är helt annorlunda idag än förr.
Bengt Sandin, professor emeritus vid Institutionen för Tema Barn, Linköpings universitet, beskriver t.ex. en förändrad syn på barn under 1800-talets senare hälft, där man frångick synen på barn som arbetskraft eller arvtagare och istället lyfte fram barns romantiska kvaliteter. Ett arbetande barn kom att ses som ett exploaterat barn. Han tar upp Rasmus på luffen som ett exempel på den förändrade synen på barn. Barn ska älskas för sin egen skull, och inte för sin nyttas.
Lärarförbundets tidskrift för alla förskollärare, Förskolan, har skrivit en intressant artikel ”Barnsyn då och nu”. Fram till 1700-talet ansågs barnet vara bärare av arvsynden, så barnet behövde fostras med metoder som aga. Där beskrivs framväxten av en ny syn inom psykologin, barn började beskrivas i samma termer som vuxna, och tillskrevs rätt att bli lyssnade på och rätt till sina egna åsikter.
Kraven på ökat elevinflytande upplevs som en fortsättning på den tidigare förändringen av synen på barn. De flesta skriver under på att många av de förändringar som tidigare skett i synen på barn varit bra. Knappast någon vill tillbaka till en produktionsinriktad syn på barn, och de flesta har anammat den kärleksfulla fostran som är vanlig idag. Däremot finns det något som idag gått för långt i betraktandet av barn som nästan vuxna. SVT skriver om gymansieskolan i Tensta:
Skolinspektionen beskriver miljön på Ross Tensta gymnasium som kaosartad och att det i många fall är omöjligt att följa med och förstå lärarens genomgång. Eleverna kan komma och gå som de vill utan att lärarna reagerar, eleverna har också en hög frånvaro.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/ross-tensta-gymnasium-riskerar-2-5-miljoner-i-vite
Sahlgren skriver om hur progressiva pedagoger influerat svensk pedagogik så att eleverna förväntas forma sin egen kunskapsinhämtning och hur detta bland annat syns i ökad andel individuellt arbete i skolan:
Dewey ansåg att undervisningens syfte inte var att förmedla konkreta kunskaper, utan att forma den växande människan och väcka hennes inneboende kreativa förmågor. Metoden för detta var att barn och unga skulle upptäcka det väsentliga på egen hand. Han såg framför sig klassrum som påminde om kreativa verkstäder med frimodig oordning…Enligt en studie ökade andelen individuellt arbete från i genomsnitt 26 procent av lektionstiden på 1980-talet till 41 procent på 2000-talet.
Synen på barn som nästan vuxna har gått för långt då barn anses kapabla att själva söka forma sin egen inhämtning av kunskap, och på gymnasienivå tom givits ansvaret för sitt skolarbete och sin närvaro. Det är svårt att tro att denna attitydförändring inte skulle ha påverkat skolresultaten negativt.
En annan sak som jag tror påverkar skolresultaten negativt är när man i sin strävan efter att få skolan så jämlik som möjligt velat koppla bort föräldrarna från skolelevers utveckling. Flera skolor har infört läxfritt, man menar att ”läxor sätter likvärdigheten på spel”. Själv tror jag att det är ett misstag att inte ge föräldrar incitament att hjälpa till med barnens skolgång. Föräldrar har en stark relation till sina barn, och en stark relation ökar möjligheterna att nå fram till barnet. Att försöka få bort all skolhjälp hemma för jämlikhetens skull kommer sett för sig att försämra skolresultaten.
Jag drar slutsatsen att förändringar i samhället som en överdriven syn på barn som nästan vuxna, ett minskat tillmätt värde åt kunskaper, och lägre status för lärarkåren troligen har varit viktiga faktorer för de försämrade resultat som kan ses för alla elever. Man kan säga att vänsterns inflytande över skolan gått för långt i Sverige, vilket drabbat elevresultaten negativt.
Faktafabriken 