Tjänstefel av kriminologer, polisledning och politiker som försöker sopa gängvåldet under mattan

Aktuellt 2018-07-04 redogjorde för utvecklingen av dödsskjutningar från 2006 och framåt. Antalet har flerfaldigats från ca 8 per år till 43 ifjol 2017, och hittills under första halvåret 2018 så har det skett 27 dödsskjutningar.

Kriminolog Mikael Rying vid polisens Nationella operativa avdelning, NOA, redogör för dödsskjutningar i kriminella miljöer sedan 1990-talet: ”I början på 1990-talet dödades i snitt omkring fyra människor varje år av ”gängskjutningar”. Förra och förrförra året låg antalet sådana mord på omkring 30”. Enligt Rying var antalet dödsskjutningar i kriminella miljöer 37 stycken 2017. Nästan alla dödsskjutningar sker numera i kriminella miljöer.

Detta speglar en förändring i brottsutvecklingen i Sverige. Det dödliga våldet minskar hos medelklassen. Detta gäller i hela västvärlden. Men I Sverige finns även en motsatt trend, nämligen att det grövsta våldet i de kriminella miljöerna ökar kraftigt.

Att det dödliga våldet hos medelklassen minskar beror på flera orsaker. Hos medelklassen har det blivit mer och mer oacceptabelt att använda våld som lösning på konflikter. Dessutom har spridningen av mobiltelefon gjort att räddning kan påkallas snabbt, och akutsjukvården har blivit bättre. I kriminella miljöer används dessutom skyddsväst regelbundet vilket sett för sig hämmar dödligheten i gängkonflikter.

Detta gör att färre dör av våld i Sverige idag än toppåret 1991. Men det beror inte på att färre skjuts eller knivskärs idag än 1991, skjutningar och skärningar toppade nämligen i antal 2017, utan troligen beror minskat dödligt våld på orsakerna nämnda ovan som förbättrad räddning, skyddsåtgärder, i kombination med faktiskt minskat våld i icke-kriminella-miljöer. Totalt sett har våldet i form av skjutningar och skärningar inte minskat i antal. Det grövsta våldet manifesterat av skjutningar och sprängningar i offentliga miljöer är betydligt mera utbrett idag och påverkar oskyldig allmänhet betydligt mera idag än 1991.

Dessvärre verkar det inte som att detta allvarliga läge i utvecklingen av gängvåldet går upp för kriminologer, poliser eller politiker. I SVT aktuellt 2018-07-04 så säger biträdande rikspolischef Mats Löfving om skjutningarna att ”vi ser en minskning i år”. Detta säger han alltså efter 27 dödsskjutningar under första halvåret 2018, att jämföra med toppåret 2017 års dödsskjutningar på 43 stycken under helåret. Jag ser inte att att polisledningen har anledning att prata om en minskning av problemet med gängsskjutningar under 2018 baserat på dess data. Tvärtom får jag intrycket av att han försöker förminska problemet.

Justitieminister Morgan Johansson skriver på Twitter den 10 maj: ”Bra att skjutningarna nu ser ut att minska kraftigt. Polisen gör ett mycket starkt arbete, och straffskärpningen för grovt vapenbrott som vi genomfört har nog också effekt. Men mycket återstår, och vi ger oss inte förrän gängkriminaliteten är krossad”

Magdalena Andersson debatterade mot Elisabeth Svantesson i Almedalen idag, och sa bland annat: ”Om vi ser över lång tid är det dödliga våldet i Sverige fortfarande lägre än i slutet på 80-talet”. Inte heller ministrarna i regeringen verkar ta utvecklingen av det grova gängvåldet på allvar.

Vad säger kriminologerna då? Några av de av media mest anlitade kriminologerna som professorerna Henrik Tham och Jerzy Sarnecki har under våren gått ut i media och pratat om minskad brottslighet över tid och en lugnare situation bland gängen. Professor i kriminologi Henrik Tham skriver i SvD 10 Juni 2018 om det som han uppfattar som den ”tillfälliga uppgången” av dödsskjutningar:

”De många unga män som på bara några år skjutits ihjäl är naturligtvis både djupt tragiskt och mycket allvarligt. Erfarenheter från andra västländer pekar dock på att det antagligen rör sig om en tillfällig uppgång”

Det är ju nästan så att man förlåter de av politiker ovan uttalade påstående när en av landets mest framträdande kriminologer gör något som kan betraktas som tjänstefel när han beskriver en mycket oroande och långvarig stegring av det grövsta våldet som om det vore något temporärt och av sig självt övergående fenomen.

En som korrekt varnat och fortsätter varna för utvecklingen är nationalekonomen och forskaren Tino Sanandaji, som efter de senaste skjutningarna i Malmö skriver:

”Detta är åttonde dödsskjutningen i Malmö i år, där justitieministern Morgan Johansson i maj jublade ”Skjutningarna i Malmö har hittills i år minskat med 2/3. Mycket bra arbete av Malmöpolisen!”
Som jämförelser hade Norge 1 dödsskjutning förra året.”

https://www.facebook.com/tino.sanandaji/posts/10155755582393231

Varken polisledning, politiker eller kriminologer verkar ta gängvåldet på allvar. Detta trots en niofaldig ökning av dödsskjutningar i kriminella miljöer på 25 år sedan 1990-talet. Denna negligering av gängvåldets utveckling är fullständigt oansvarig och kan i vissa fall betraktas som tjänstefel.