Replik till Sarneckis artikel i Kvartal

 

Jerzy Sarnecki går igenom kriminologi för nybörjare på kvartal. Dessvärre framstår han själv som en nybörjare, trots att han har en professorstitel.   

 

Sarneckis artikel ska handla om straff och dess effektivitet, men inleds med ett misstänkliggörande av alla de som tror att brottsligheten påverkas av invandringen, vilket upptar en hel del av hans text.

 

Sarnecki jämför omotiverat inlåsta för brott med värst i klassen i väst, USA, och konstaterar att Sverige inte vill ha lika stora kostnader som dem för inlåsning. Där slår han in öppna dörrar. Ingen har föreslagit att Sverige ska efterlikna USA i påföljd för straff. Ökning av fängslade i USA skedde för övrigt som respons på brottslighet som är högre än svensk brottslighet av en mängd olika skäl, inte på att de har långa fängelsestraff.

 

Sarnecki skriver om gängbrottsligheten att det är en myt att den överraskade svenska kriminologer. Själv sa han i en intervju med Forskning och framsteg 2017 om den ökande gängkriminaliteten att ”– Detta har tagit oss och polisen med total överraskning”. Det säger lite om den nivå av intellektuell hederlighet som Sarnecki tar sig an kritiken mot att svenska kriminologer helt misslyckats med att förutsäga ökningen av gängvåld. Detta till skillnad från tex polisforskare Mikael Rying, kriminolog Per-Olof Wickström och nationalekonomen Tino Sanandaji som i många år varnat för tydliga tecken på ökat gängvåld.

 

Sarnecki nämner att utvecklingen av sexbrotten är särskilt svårbedömda, med hänvisning till att överfallsvåldtäkterna inte ökat efter 2011. Det är riktigt, men notera att han döljer att dessa grövsta våldtäkter, utan av kriminologer given förklaring, ökat under undersökning utförd åren innan 2011. Om man mäter bara sedan 2011 har våldtäkt generellt ökat, gruppvåldtäkt ökat och överfallsvåldtäkt stått stilla, men mäter man sedan 1995 har istället gruppvåldtäkt, vanlig våldtäkt och överfallsvåldtäkt ökat. Från detta ger Sarneckis text intrycket att det inte skett någon ökning, dolt i ett akademisk språk som framstår som uppriktigt. 

 

Sarnecki påstår att det är en seglivad myt att kriminologer mörkat invandrares överrepresentation i brott, men själv fortsätter han envist att mot allt sunt förnuft påstå att migrationen inte påverkat brottsligheten i allmänhet, och inte det dödliga våldet i synnerhet. Sarnecki skriver att trots att andelen utrikesfödda i befolkningen ökar så ”minskar det dödliga våldet från slutet av 1980-talet till början av 2010-talet”. Detta är en korrelation, inte ett orsakssamband. Sarnecki ger förklaringen i form av att invandrare tagit platsen som fattiga svenskar, och pga socioekonomiska faktorer begår de brott, inklusive dödligt våld, som svenskar annars begått.

 

Men detta är inte vad data tyder på. Detta är en felaktig beskrivning. FN-data visar att hela Västeuropa kraftigt minskat dödligt våld från 1.7 i mordfrekvens 1990 till till ca 1.0 2017. Sverige hade ca 1.1 i dödligt våld både 1990 och 2017 (även om det i snitt är lite lägre de senaste åren än åren runt 1990). Det dödliga våldet har minskat kraftigt för både de länder som började högre än Sverige (som Finland) och för de som började lika eller lite lägre (som Norge och Danmark). I princip alla dessa jämförelsebara västländer haft en mycket bättre utveckling av det dödliga våldet än Sverige sedan 1990.

Eftersom Sarnecki aldrig nämner (och möjligen inte känner till) att dödligt våld sjunkit i hela västvärlden under samma period, ofta mycket mer än Sverige, framstår minskningen här som ett mysterium, och kanske något vi måste tacka invandringen för, enligt Sarneckis framställning.

 

Sarnecki själv ger faktiskt en antydan om en förklaring till denna utveckling. Han skriver:
“Den kraftiga uppgången av det dödliga våldet sedan 2012 är helt och hållet en effekt av ökningen av skjutvapenvåldet i kriminella miljöer. Strukturen på våldet har alltså förändrats. Medan det alkoholrelaterade gatu- och familjevåldet har minskat så har våldet relaterat till gänguppgörelser ökat.”. 

Dödsskjutningar i kriminella miljöer har ökat från ca 4 per år i början 1990-talet till 37 år 2017. Allting tyder på att Sverige utan ökningen av gängvåld som följt efter den höga asylinvandringen haft en minskning av dödligt våld på ungefär den observerade nivån minus ökningen av dödsskjutningar i kriminella miljöer, dödsskjutningar som huvudsakligen begås av de med utländsk bakgrund. Dvs utan asylinvandring hade vi haft en minskning av dödligt våld likt våra grannländer och övriga Västeuropa. I Sverige hade det varit ca 30 mord färre per år utan asylinvandring och följande ökning av gängskjutningar. Det hade alltså 2017 varit ca 83 mord, istället för 113, ca 26% färre, i detta räkneexempel.

 

Sarneckis substitutionshypotes, enligt vilken fattiga svenskar skulle begått dessa gängskjutningar om inte asylinvandringen ägt rum, är faktiskt spekulationer helt utan belägg, trots att han är professor. Sarnecki hävdar att han har ”förklarat” 75% av brott med socioekonomi, trots att hans studie bara visar på en korrelation. Alla förstår inte skillnaden mellan korrelation och orsakssamband, vilket gör det desto viktigare att professorer inte missbrukar sin titel för att vilseleda allmänheten om denna väldigt viktiga distinktion.